En tajt,kort vit klänning som har spets och som jag kombinerat med ett par tajta jeans. Sen har jag en vit kofta:) Lockigt hår och inte speciellt mycket smink, som vanligt;) Hjärtformade örhängen som har lite olika färger.

Få dina egna bilder av outfiten så lägger jag ut några bilder sen;)

Har tänkt på en sak.. Tänk om man bestämmer hur man ska leva och hur länge man ska leva.. Fast man inte vet om det... Asså typ innan man föds... Tänk om jag bestämt att att jag ska leva tills jag är 22 och sen ska jag dö i en svår sjukdom... Tänk om det är så? Jag vet inte..

Vore lite häftigt.. Men ändå läskigt..

Och om jag under den tiden jag lever så ska jag få lära mej vissa saker. Sen när jag har lärt mej det och kanske hjälpt andra lära sig det.. Då är det min tur.. Då är min tid slut...

... Ja... Vem vet.... Det får vi kanske se sen...

Jag måste bara berätta hur tacksam jag är!!! 100unika besökare den här månaden!!!:D Det betyder grymt mycket för mej!!

Jag måste också berätta att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva och därför blir det inte så mycke.

Jag är nu på väg till min mormor och morfar efter som min mormor fyller år idag!:) Det gör min kompis också!:D Vet inte om hon läser men om du gör det, grattis till dej!! Och grattis till alla andra som också fyller idag och som fyllt!:)

Jag lyssnar på min brors spellista och hag säger då det! Han har inte haft samma musiksmak som mej!!!!!!:'D Men jag tycker inte det är så illa ändå... :x Våran lilla hemlighet! Säg inget till någon!:) Bra då säger vi så!:D

Hur jag mår? Jag mår bra förutom min brors död... Men jag har inte riktigt förstått det än. Han brukar nästan aldrig va hemma så känns inte så konstigt. Hans lista gör mej glad:)

Jag har fått nya skor!!:D Jag älskar dom!!!<33

Konstigt.. I låten jag hör nu... "We all gonna die someday, it's hurt down here on earth but we all gonna die someday!"... Aja strunt samma, det är ju faktiskt sant..

//Emelie

Jag har tänkt ett tag nu att det som hänt mej är inget speciellt. Visst jag förlorade min kusin men det va inge speciellt med min ålder och så. Förens nu. Nu har jag börjar undra om jag inte är lite ung för att ha den här erfarenheten. Och nu får jag höra att folk varit oroliga för mej.
Visst jag är 12 snart 13år och jag har förlorat 2 nära personer, men är det nå att vara orolig över?

Min "bonus" bror Diddi har/hade ganska många kusiner. Han har en som är, kanske 1år äldre än mej, och han har frågor och förstår inte riktigt vad som händer. Jag förstår honom men jag är yngre och ja det är svårt att fatta att han är borta men jag har inga frågor och är helt klar i huvet.

Medans jag ändå håller på så kan jag passa på att berätta om min dröm..

Som i verkligheten var både min kusin, Linus, och Diddi döda. Men.. Min andra kusin (vi kan kalla honom B) var också död.. Jag visste inte vad som hänt men han var död. Jag var ute me mamma och jag satt på typ en häck. (En sån här av buskar? Vet inte hur men jag satt på den.) Det kom en vildhäst mot mej. Han lyckafes skadade mej där jag satt och jag ramlade ner. Jag såg hans blick och sen reste han sig upp på bak benen. Han var inställd på att döda mej. Jag visste att när han ställde sig på mej skulle jag dö.. Min mamma.. Hon stog som sten en bit bort.. Hon såg allt.. Kunde inte röra sig.. Jag tittade på henne.. Sen vakna jag..

Jag vet inte vad som menas med det men det har en mening.. Jag tror mitt undermedvetna ville säga mej något... Kan inte förklara det.. Jag kommer ihåg det som det hänt igår..

//Emelie

Kvällarna består av mycke pratande och mycke nytt folk. Vi sitter i köket och pratar om minnen och massa annat.

Vill bara varna, om ni åker från Mora mot Älvdals hållet så kan det vara bilar parkerade, folk efter vägen och ljus i diket. Man märker det inte förens man är mitt i allt. Vid Oxbergs sträckan, om jag inte minns fel. Var uppmärksamma om ni åker förbi. Från Mora hållet!

Att förlora någon♥

Att förlora någon är jobbigt. Spelar ingen roll hur pass nära man var. Är det någon man alltid har känt blir det jobbigt. Att förlora två på inte ens ett år blir tyngre.

Förra året, 6dagar innan jag skulle fylla 12 fick jag veta att min kusin hade tagit sitt liv. Det underlättar att han valde det själv men att ha den där känslan av man vet att, jag kommer inte träffa honom igen, gör det mycke jobbigare. Vi hade stött bort varandra under en tid. Han valde att ha droger,alkohol och massa annat skit i sitt liv. Jag valde att stöta bort allt sånt. Vi tappade kontakten. Den 1 januari 2013 träffades vi igen. Han var uppe hos mormor och morfar, jag och min mamma skulle dit.

Under hela resan satt jag och va orolig över att han skulle göra något mot min mamma.

Det var det första han skulle göra.

Han var påverkad av droger och alkohol så han var ju inte sig själv.

Han blev lugn och vi gick in. Det va lugnt till en början. Sen hände något. Han hade somnat i mormors och morfars säng. Mamma väckte honom.

Han började springa runt och allt. Tänker inte gå in på detaljer. Det va i alla fall sista gången jag såg honom. Han blev 18år, 3månader och 5dagar. 

Nu inte ens 10månader senare har det hänt igen. Fast den här gången var det inte med fri vilja. Min yngsta "bonus" bror sen 7år tillbaka dog i en bilolycka mellan Mora och Älvdalen i Lördags. Det står om det på dt.se och säkert en massa andra ställen. Och i alla fall på dt så står det att han var 20. Det är inte riktigt helt sant. Han var 18 och skulle i Oktober fylla 19.

Han var på väg till Mora för att hämta hans klasskompis.Dom skulle ha en "helkväll" tillsammans. Han kom aldrig fram.

Han fick sladd på bilen och krockade in i en mötande bil. En tjej ringde hem till min mamma och "bonus" pappa och berättade att hans puls va låg.

När han var 16år förlorade han sin mamma. Hon dog av  hjärnblödningar. 

Vi kunde prata om allt! Vi kunde sitta i timmar och prata. Han litade på mej och jag på honom. Vi höll varandras hemligheter och hjälpte varandra. Det sista vi gjorde tillsammans var att vi gjorde mat och pratade planer inför sommaren. Jag skulle va med han på ett evenemang som vi har här varje år.

Han blev 18år, 4månader och 20dagar.

Jag tolv år och ska fylla 13. Jag har en syster som är 17 och min kusin är 15 i år. Jag är orolig för min syster,min kusin och..mej..

Under inte ens ett år har jag förlorat 2 viktiga personer. Det får inte bli någon mer.

Borde jag som 12/13åring ha den erfarenheten jag har?

Ja, jag vet att det finns yngre som har varit med om värre saker men det här är illa för mej.

                                 //Emelie